DeliciousInk.blogg.se

Tänkte att jag skulle försöka få ner en kortfattad version av hur det va när lilla Molly kom till världen.



Värkarna började komma regelbundet redan på måndagen, med ca 10-15 min mellan varje. På Tisdagen gick slemproppen, hoppet tändes väl en aning men allt forsatte som vanligt. Dom fortsatte även dagen efter och det blev lite för mycket både mentalt och psykiskt, Fick inte mycket sömn på nätterna så vi bestämde oss för att åka upp till förlossningen på Onsdags kvällen så man kunde få veta hur det låg till och få lite hjälp att kunna sova. Då var det endast öppet 1 cm, så vi fick med oss lite tabletter och åkte hem. Fick sova hyffsat bra, men dom satte igång så fort man vaknade. Allt kändes som en evighet. Att ha så ont i flera dagar och längta så mycket efter att det kanske kan vara dags det tar på krafterna. På torsdags kvällen kom dom tätare och tätare ca 3st/10 min så vi bestämde oss för att åka upp igen. Klockan var då ungefär 21.30, dom kopplade på remsorna och kollade värkarna och hjärtljuden. Sedan ville dom undersöka hur öppen man var och till min glädje så var det 4-5 cm och barnmorskan säger att nu ska vi föda en bebis i natt, Tjoho det va som att vinna på lotto. Äntligen så var det dags. Värkarna var hemska och bestämde mig för ett bad, hjälpte föga men ändå skönt och avslappnande. Direkt efter att man klivit upp var det dags att vandra in på rummet och sniffa lite lustgas, ja och den kändes ju mest som ett tidsfördriv ;) tror mest att man inbillar sig att den fungerar, men andades förfullt iaf. Hade varit skeptiskt till ryggmärgsbedövningen, men barnmorskan lyckades få mig att tänka över det ändå, som tur va fanns narkosläkaren i rummet intill och det dröjde inte länge innan han kom över till vårat rum. Hallelujah ! Vilken känsla. All smärta var som bortblåst, tur att man är lättövertalad. Allt flöt på så smidigt och inte långt efter bedövningen så började krystvärkarna komma och herrejösses vilket tryck ! Jo jag tackar ja ! Kl 03.00 så började själva krystandet och kl 03.26 så kom lilla Molly, min lilla sessa ! Dock vart det en liten chock när hon kom ut, dom var tvugna att gå iväg med henne då hon hade lyckats fått lite vätska i lungan. Så Johan följde med. Lite jobbigt att ligga där själv och bara undra vad som händer. Efter ungefär 30 min kom johan tillbaka och allt såg tydligen bra ut och efter ett tag så fick jag tillbaka min lilla tjej på bröstet. Det finns verkligen inget som kan beskriva den känslan, känslan av att bära den lilla i 9 månader, känslan att föda och känslan när din skatt väl är hos dig ! Det är verkligen helt fantastiskt !
Allt gick så mycket lättare tack vara underbar personal och en underbar man ! <3




 2012-02-17 kl 03.26
 Molly Anna Larsson
 2770 g och 50 cm lång.

Det här har vi gjort bra älskling ! ;)